Annika och jag fick en fråga på facebook igår...

Frågan var:
"Är det inte jobbigt dock att ha flera små barn samtidigt? Jag menar dom behöver väl uppmärksamhet allihopa samtidigt när dom är riktigt små?"

Med ett rejält svar på frågan, som blev otroligt mycket längre än jag tänkt mej...

Det enda jobbiga och påfrestande med att han så små barn är när alla blir trötta, hungriga typ samtidigt.
Då kan man bli lite stressad inombords.
Eller när man kanske är sen. Då brukar ett barn vilja trillskas en hel del. och många ggr blir det fler barn som gör det. Och börjar ett barn så följer dom andra med ganska så snart. Det tar längre tid att få på kläderna när dom inte vill samarbeta. Och Den andra blir varm och vill bara ut. Då kan det bli lite liv här hemma.

Men uppmärkasmhet har vi inte så stora problemmed faktiskt.
Oftast när vi lägger tid på barnen så är alla med och leker. Alla får sin bit av kakan.
Till och med dom stora killarna är med i många fall. Så det blir häjdlöst mycket stim här hemma.
Leker dom stora pojkarna på sitt rum, så har dom aldrig låtit någon av dom små varit utanför. Bättr storbröder kan man inte få enligt mej :)
Det är inget vi direkt har behövt jobba med. Att alla ska få vara med. inte än iaf. 
För börjar man leka med någon utav ungarna så fyller det på ganska fort med resten av flocken.
Så i flesta fall ligger/sitter vi allihop på golvet och har hur skoj som helst.

Och det är alltid någon där för att leka med barnen. Är det inte jag så finns Frugan där och leker. Och det är inget vi har kommit överens om hur vi ska göra.
Utan det blir som det blir. Vi brukar leka med dom tills dom tröttnar på oss och börjar leka med andra grejer. Många ggr blir det inte samtidigt. Så då kan jag ligga/sitta på golvet med dom smår och stora. Om Annika håller på med något annat.
Sen så kanske jag gör något. Då kan Annika hamna där hos barnen och leker en stund.
Så faktiskt är det inga konstigheter eller krångligheter med att ge barnen uppmärksamhet. Men ibland blir det mindre tid ifall man har mycket annat att göra.
Andra dagar står barnen i centrum hela dagen. Och vi hittar på saker bara för barnens skull.

Vi pratar aldrig om det. Utan saker å ting bara flyter på...
Vi är inga kompliserade människor i detta hus.

Men jag brukar försöka ge lite extra tid åt barnen om jag vet att jag ska spela och låsa upp mej med WoW framåt kvällen. Då brukar jag ta mej extra tid.
Det är aldrig något vi tänker på så det blir heller inget tvång och ett måste. Utan all lek med barnen sker väldigt spontant här hemma.
Sen har man en fånig pappa som mej. Så är det mesta man gör en lek :)
Småbus finns alltid runt hörnet i detta hus. Man vet aldrig när det händer. Utan det händer när det händer liksom.

Det är det som är väldigt bra med att ha barn tätt. Att dom leker med varandra en hel del oxå. Så den stimulansen finns det gott om. Svartsjuka barnen mellan är inte alls så påtaglig. Det tar jag som ett bra tecken på uppmärksamhet :)